madridistan

Stunden är kommen..

Hur mycket det än svider och värker så kan det inte ha undgått någon att den största profilen i det moderna Real Madrid och en av de absolut största i klubbens historia har meddelat att han lämnar klubben efter 16 fantastiska, nästintill perfekta, år för att söka sig vidare mot andra utmaningar.

Det är oerhört svårt att inte fälla några tårar när man tar en titt på Rauls karriär som fotbollsspelare på elitnivå och vad han åstadkommit i Real Madrid för att sedan påminnas av det faktum att han är förlorad för gott, åtminstone för Los Blancos.

”El Siete” inledde sin framgångsrika karriär i Real Madrids ungdomsakademi där han snabbt visade att han besatt färdigheter utöver det vanliga och belöningen kom omgående. Klubbens dåvarande tränare, Jorge Valdano, tog upp Raul till A-laget till en bortamatch mot Zaragoza ’94 där sjuan fick göra sin debut. Därmed var en saga påbörjad.

Sen dess har Il Capitano spelat smått otroliga 741 officiella matcher för Los Merengues där han har lyckats hitta nätet 323 gånger, siffror som gör honom till de vitas bästa målgörare och den som spelat flest matcher för klubben genom tiderna. Under sina 16 år i klubben har han hunnit vinna nästan allt som går att vinna. Champions league tre gånger och La Liga sex gånger är bara några av alla hans utmärkelser.

För tillfället finns det inga ord med vilka man kan beskriva hur undertecknad känner sig efter att ha fått reda på Rauls avsked. Det enda som kan skrivas är att det bara finns en stor tomhet. Real Madrid har gått miste om något speciellt. En slitvarg. Slitvargen Raul, som alltid ger allt han har på planen oavsett omständigheter; med andra ord en ikon, en symbol, en förebild, en legend – välj själva.

Raul som alltid jobbar in i det tysta och alltid sätter laget för jaget, vilket kanske faktumet att han aldrig fått ett rött kort under sin karriär rättfärdigar? Eller det faktum att han alltid respekterat tränaren och lagkamraterna. Eller att han aldrig klagat över de gånger han blivit petad.



Jag kan konstatera att jag för första gången, under den tid jag har varit en madridista, inte ser fram emot en kommande säsong med Real Madrid. Mycket tack vare tanken att jag aldrig mer kommer att få se namnet Raul i laguttagningarna, att jag aldrig kommer att få se ”El Siete” springa på det gröna fältet för att leda sin trupp till vinst, men främst för att jag inte kommer att få min dröm om att få se Raul spela live i den vita tröjan, uppfylld.

Ur rent känslomässigt syfte hade det varit både underbart och rättvist att pensionera den magiska sjuan, men sett ur ett realistiskt perspektiv är det varken aktuellt eller genomförbart. I våra madridistiska tankar kan tröja nr 7 få pensionera sig, men i verkligheten får någon annan ta över den - och förhoppningsvis kan vi stå där om 10-15 år och vilja pensionera sjuan igen. Då har vi lyckats.



En epok, en era är över. Den heter Raúl González Blanco. Och jag tycker att vi alla ska vara stolta, glada och lyckliga för att levt under den. Nu är det dags för andra spelare att ta över tronen och föra madridismon och dess kultur, historia, arv och tradition vidare.

Många frågar hur jag bäst kommer att minnas Raul. Mitt svar på frågan är precis likadant som Real Madrids president, Florentino Perez, sade: “Det finns många spelare som har legendstatus inom Real Madrid. Många har i Madrid vunnit ära, respekt och fansens tillgivenhet. Men få återspeglar vad Real Madrid är. Raúl har vunnit allt genom sitt outtröttliga arbete. Han kommer att vara en av våra för alltid.”

 Det sägs att allt har sitt slut, likväl och lik förbannat sagan Raul.

Raulista para Siempre! Raul Madrid!


Och jag väljer att avsluta krönikan genom att citera Pep Guardiola, en av ärkerivalens största legender:

"Nu när Raúl har lämnat , så försvinner den bästa spelaren genom tiderna inom spansk fotboll. Siffrorna talar för sig själva."


Förevigt finns du i våra hjärtan. All lycka framöver!

Så kom den här dagen då, då jag måste säga adjö till vänner och familj – för en tid. Jag visste att den här stunden skulle en dag komma, men inte så här tidigt.  Vem vet det är kanske sista gången(Gud förbjude) jag ser familj och vänner?

Idag kl. 13:30 kommer jag att för första gången i mitt liv att befinna mig på spansk mark, något jag drömt om för många år.

Det känns nervöst, spännande, pirrande ja listan kan göras lång. En sak är dock säker och det är att jag kommer att sakna en hel del människor och lite annat – otroligt mycket.

Det är ingen lätt uppgift att klara sig helt själv i ett främmande land där du kan varken språket eller känner någon, men alla vägar i livet har sin svåra period och det gäller att klara av den. För om du inte skärper dig och tar det på allvar samt att du inte ser till att du är tårna hela tiden då kommer du ganska snabbt och enkelt att falla bort. Det gäller alltså att ha båda fötterna på jorden. Jag ska göra mer än mitt bästa för att fixa det här!

På söndag kommer jag för första gången att se mina vita hjältar live. Den känslan kommer att vara magnifik, tro mig för det kommer den att göra. Det garanterar jag er alla som läser detta.

Jag ska dock under min vistelse i Spanien se till och klara min främsta uppgift att lära mig språket och klara min utbildning. Det är för den orsaken jag är där nere.

Jag kommer att vara hemma vid jul uppehållet och förhoppningsvis lever jag tills då. Till dess säger jag detta; Jag kommer att sakna er, familj och vänner och det säger och menar jag från botten, djupet av mitt hjärta.

För er som är intresserade så kommer jag uppdatera mig själv och mitt liv där nere i den här bloggen. Så bevaka och kommentera gärna!

Vill idag gratulera två personer för två olika saker. Två personer som betyder oerhört mycket för mig.

Den första är min älskade och underbara mor som fyller 54 år. Jag vill säga Grattis och önska henne ett långt och lyckligt liv för det är hon värt om någon. Tack för allt du går igenom för oss varje dag och tack för vad du gett oss under våra liv. Utan dej hade det inte funkat helt enkelt, jag är lycklig för att ha dej som min mor.

De näste personen är Real Madrids och det spanska landslagets målvakt, Iker Casillas som idag blev utsedd till Världens Bästa Målvakt anno 2008. Grattis kung! Du förtjänar priset om någon!

”Det var ett tag sedan” jag skrev ett blogg inlägg känns det som. Men här kommer ett inlägg där jag tänker ta upp en viss märklig men kanske även rolig artikel som jag stötte på under förra veckan när jag, mina vana trogen, läste Metro under en vardag. 

Förra veckan kunde man läsa en artikel i Metro som handlade om ett kvarter i Karlstad som hade fått namnet ”Negern”, något som senare blev bortplockad av kommunen efter protester eftersom den ansågs var för ”exotiskt” och ”fantasieggande”. Men det var inte det som jag tyckte var märkligt. Det var listan, om några andra kvarter och orter i Sverige som har udda namn, bredvid artikeln som gav mig ett gott skratt. Eller vad sägs om dessa:

Tattartorp, Nyköping
Pungpinan, Stockholm
Snopptorp, Eskilstuna
Knäpp, Ydre
Kräklingbo, Gotland
Potatishataren, Stockholm
Hundturken, Stockholm
Galenby, Kristianstad
Fanbyn, Örnsköldsvik
Fnaskberget, Ljusdal

Ni får avgöra själva.

Jag var 13 och satt framför vår tv i vardagsrummet. Jag hörde hur mamma kom in i vardagsrummet och sa att något hade hänt i New York. Jag bytte omdelebart kanal och vred volymen till max. Det som slog mig först var hur scenerna som visades på nyhetskanalerna såg ut som scener ur en Die Hard film.

11 september 2001 är den hittills känsligaste dagen i vår historia. Många av oss är inte Amerikanare, du som jag, kanske bara var ett barn när det hände. Men händelsen påverkade oss på så många sätt. USA stängde sina gränser och världen stannade upp i utvecklingen ett bra tag.

Ekonomin, forskningen, människoliven, allt påverkades. Världen hade ytterligare otur då den sittande presidenten i USA inte var kapabel till kloka beslut. Men hans åtgärder, hans val, om än olyckliga för många förändrarde världen ännu en gång för bara ett par månader sen, i både positiv och negativ bemärkelse. Landet fick en historisk president medan världen hamnade i en ekonomisk kris.

Det vi kan lära oss från händelsen i New york den 11 September, är att storleken av en händelse beror lika mycket på händelsen i sig som i de åtgärder man tar till. Därför blir jag blir sur när folk påstår att den dagen får för mycket uppmärksamhet, att Amerikanare släcker lika många liv varje dag, att den enda anledningen  vi bryr oss är för att USA ser till att vi gör det. Fel! Glöm inte att den 11 September påverkade oss alla, från Stockholm till San Francisco, Borås till Bryssel, Cadiz till Canberra. Det är inte händelsens 3000 offer som gör datumet märkvärdigt, det är de kolossala efterföljderna. Och de påverkade dig, även om du inte vet om det.

Det var åtta år sedan då många människor fick uppleva, se och vara med om något fruktansvärt. Det var något som kom att förändra så många människors liv, inte bara för de som i det ögonblicket fann sej på platsen utan även för dom som fick se allting direkt på tv. De flesta av er som läser det här redan vad jag skriver om, för som inte vet ta en titta här.


Det stod överallt, det snackades överallt. Det var hemskt och jag vill verkligen inte uppleva något liknande i hela mitt liv. Jag kan nästan känna hur det var för de som befann sig på platsen, de måste ha fått psykiska men efteråt. De flesta av de har det fortfarande och kommer rentav att ha det i resten av sina liv. Jag hade otvivelaktigt varit psykiskt skadad om jag hade befunnit mig på platsen där allting ägde rum.


Det var åtta år sedan, men inombords kommer vi alla ha det kvar förevigt.


Tragiskt, hemskt och fruktansvärt är ord som inte är i närheten av att beskriva det som inträffade den dagen.


http://www.youtube.com/watch?v=4q5nE-k0tUQ

http://www.youtube.com/watch?v=XELamUnF0EU&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=TJOwttgBpzE&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=J0Qu6eyyr4c&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=x4sRi5stG10&feature=fvw


Jag var 13 år, men hade ändå ganska svårt och förstå allting till en början, jag var chockad. Jag förstod inte ett dugg, det såg ut som om det var i en film, sedan gick jag och la mig. Dagen efter började allting klarna upp.

Jag minns allt som om det vore igår.

Jag tror att många av er som läst detta inlägg och sett videona, håller med om att det inträffade är något långt bortom våra tankar. Något som man inte trodde kunde ske i det verkliga livet, men det är precis vad den gjorde.


Tänd ett ljus och håll en tyst minut för dom som miste sina liv.

Potentialen finns här, i Madrid. Utmaningen består i att tillsammans fungera som en väloljad maskin. Reals nya spelkonduktör och mittfältsmotor tror inte bara att dom kan vinna allt, utan att dom också kan göra det med en vacker, attraktiv fotboll.

Tränare Pellegrini sa i en intervju med Marca tidigare i veckan att när 90.000 personer, vecka ut och vecka in, tar sig till Bernabeu och betalar dyra pengar för att stötta sitt lag så måste man ge dom något spektakulärt. Precis det som Florentino Perez utlovade när han valdes till president i somras - Real Madrid skulle bli spektakulära igen.

Man får väl lov att säga att Florentino Perez infriat sitt löfte exakt så pass mycket han har möjlighet till. Han har för dyra pengar värvat några utav världens absolut bästa spelare under ett väldigt hektiskt transferfönster. Han har fått det att saftas rejält i munnen på varenda Madridista som prövat sig på konststycket att ta ut den bästa möjliga startelvan till nästa säsong. Jag ger det ett försök.

Casillas - Ramos - Arbeloa - Pepe - Albiol - Ronaldo - Robben - Kaká - Alonso - Higuaín - Benzema

Hur ser eran elva ut?

Tänk er hur revanschsugen han är nu, i och med den nya eran, de nya tiderna, de nya målen och förutsättningarna i Madrid, i klubben Real Madrid. Tänk er hur adrenalinet kommer att pumpa i denne mans hjärta den kvällen han kommer att ställas mot elva blå-röda fiender, antagonister med 10 starka och modiga hjältar bakom sin rygg. Tänk er hur denne man kommer med sin vita arme att kämpa till sista man, allt för att återta/vinna hedern tillbaka. Heder som fått sig en rejäl törn av ärkerivalen genom alla dessa år full av misslyckanden.

Genom alla dessa tider har jag haft en tanke i minnet, en tanke att det en vacker dag kommer att bli min tur att skratta. En dag kommer att komma då mitt kära Real Madrid får respekten tillbaka, en dag då alla klubbar kommer att frukta att möta oss, en dag då alla vill slippa få oss som motståndare. Kort sagt: En dag då mina tårar kommer att rinna nerför mina kinder på grund av glädje och inte smärta.

Om jag har haft dessa tankar är jag säker på att Raul haft dessa tankar: Jag ska komma tillbaka och återigen visa varför jag är den största spelande legenden just nu, varför jag har slagit alla möjliga rekord en spelare kan slå, på klubblagsnivå, landslagsnivå: Rekord i Spanien, Europa och Världen.

För varje dag som går, för varje timme som passerar närmar sig den 30:e augusti. Dagen då den spanska ligan drar igång. Jag kan, för första gången på mycket länge, luta mig tillbaka i min fåtölj och påstå en min älskade och så kära klubb äntligen är förhandsfavoriter till att vinna Cl och kanske ligan(?) redan i år.

Nu betyder det inte att Real Madrid kommer att vinna både ligan och Cl bara för att man är förhandsfavoriter, men tänk er att det för första gången på mycket länge då den vita klubben är förhandsfavoriter till att vinna den fina turneringen av dom alla i europeisk fotboll, bara det i sig betyder något.

Jag kan för första gången dra en lättnades suck och se fram emot en säsong som jag vet kommer att bli alldeles speciellt för oss madridistas, tack vare en sommar som inte har varit sig likt tidigare. För i ärlighetens namn, denna sommar för Real Madrid är väl den bästa ett lag, någonsin, haft hittills inom sporten?

Under denna alldeles speciella sommar har de flesta överskattade medelmåttor lämnat Real Madrid och dessa har blivit ersatta av, unga, hungriga stjärnor samt talanger som nu har en enda uppgift framför sig: Att föra 1900 talets Bästa klubb dit den hör hemma. Så att i slutet av 2000 talet blir Real Madrid återigen utsedd av FIFA till, den här gången, 2000 talets bästa Fotbollsklubb.

Jag vågar påstå att vi madridistas kommer att få uppleva många sköna, roliga och sena kvällar denna säsong. Jag behöver för första gången inte le falskt, bara det vittnar om vilken förändring De Vita Gått Igenom Denna "Löjliga Säsong" under sommaren.

Jag vågar påstå, att fotbollen Real Madrid kommer att spela med detta lag, kommer inte att vara sig likt. Kanske inte just kommande säsong, men säsongerna därefter och säsongerna därefter and so on.

Jag kan, efter så mycket väntande, påstå att all mitt väntande, lidande, gråtande, längtande med andra ord; All möda har varit värd. Nu är det nämligen dags för all mina tårar, skrik och gråt att betala sig tillbaka.

Under de 6 senaste åren är vi madridistas dom som har fått lida mest och det är vi som nu kommer att skratta mest, av alla. Det är vi som varje natt kommer att gå och lägga oss med ett brett vitt leende på läpparna. Det vi som kommer att njuta av denna glädje, som ligger framför oss, mest. Det är vår tur nu.

Det är ingen tillfällighet att denna klubb, än idag, finns och lever kvar. Den finns och lever av en anledning - att fortsätta plocka framgångar - precis det den gjort sen den bildades. Är det någon klubb på vår jord som visat att den är kapabel att ta sig tillbaka och hämnas på sina belackare så är det Real Madrid.

Glädjetårarna rinner redan nu, när säsongen knappt har börjat. Varför? För att det känns som om jag lever i en dröm. Allt känns som i en saga. Det är för bra för att vara sant. Varje dag vaknar jag och Tänker: Är det sant att Kaka och Ronaldo spelar i vitt numera? Efter att ha tänkt lite och stirrat på mina väggar konstaterar jag att jag inte drömmer och att Kaka lirar i vitt likt Ronaldo, Alonso och Benzema!

Det är dags att bryta den långa sviten på Riazor arena mot Deportivo, det är dags att ha enkla bortamatcher mot Getafe. Det är dags att ta sig vidare från åttondelen i Cl. Det är dags för vår konung Raul Gonzales Blanco att försvara sitt helvita rike med sin helvita armé. Det är dags.

Jag ser fram emot att få se mitt lag återvända där den hör hemma, där den är hatad av de flesta avundsjuka människor, men älskad av så många sanna madridistas som jag. Att älska Real Madrid, är något speciellt. Det är inte alla som kan älska Real Madrid. Det är något speciellt med att älska denna klubb för dess anrika historia, kultur, tradition och klass.


Slutord: All väntan har sitt pris. Det vår tur att ropa Äntligen! 

Jag gråter floder när jag ser det här, blir jävligt rädd och skakar.

http://www.garaget.org/video/666w9fbpg5ah


Mycket tung film. Något att tänka på nästa gång skorna känns tunga.

ALLA NI SOM:
 
* Tänkt eller funderat på att ta körkortet
* Tänker "När jag får mitt körkort ska jag köpa Ferrari och köra på 400 km/h"
* Och ni som tycker det är häftigt att köra fort

TITTA PÅ DEN HÄR!

Tänk på att ni kan råka köra ihjäl någon, någon gång, och tänk då vilken smärta den påkördes anhöriga kommer att få när de mister ett älskad själ. Tänk också på att även ni kan dö i olyckan och samtidigt kan era nära och kära drabbas. Tänk då att en dåre, som tycker´och tänker som er(Om att det är "coolt att köra fort") kör på någon nära till er. Tänk för er: Vill ni ha allt detta?!

TÄNK FÖR ER! TA ANSVAR!

Vill ni köra fort får ni köra go cart, där ni får gasa ihjäl er. Eller så kan ni börja köra Formule 1,  MEN SNÄLLA INTE PÅ GATORNA!

De regler, förordningar och lagar som finns för trafiken är INTE NONSENS. De finns där för att garantera säkerheten för alla i trafiken, när alla följer dessa.



ETT MÄNNISKO LIV ÄR INTE VÄRT DETTA!

SÅ JÄVLA STOLT JAG ÄR!:D

För er som inte har den möjligheten att läsa läsarbrevet kommer den här under:

Hej Goal!
 
Först och främst måste jag stå i hyllningskön och rosa er för den fantastisk roliga och intressanta tidningen som jag fortfarande läser, något jag gjort sedan ni började skriva. I och med den nya designen har tidningen fått ett ansiktslyft som gjort tidningen än roligare att få hålla i, bläddra och läsa igenom. Det jag dock uppskattar mest är följande artiklar ni skrivit på den senaste tiden som t.ex. "Förändringarna som utvecklade fotbollen", "Arenor", "Poäng spridning" samt" Statistik: Utländska spelare". Mer av den här typen av artiklar/nyheter hade inte skadat direkt. Nu över till saken.
 
I upplaga 4 -2009 skrev ni om Messi, något ni gjorde inte för alldeles länge sedan, istället för att till exempel skriva om spelare som Higuain, som redan vid 21 års ålder har exploderat totalt i ett av världens tuffaste och största ligor och fotbollslag genom att göra hela 22 mål, bara i ligan. Utöver att han vunnit Real Madrids interna skytteliga i år är han även ledaren för den interna assist ligan och som brev på posten florerade det rykten om att Pepe Guardiola var intresserat av att köpa Higuain från Madrid under januarifönstret. Som om det inte vore nog har han petat Raul i startelvan i år många gånger, då förstår man redan vilken stor spelare han är på väg att bli. Det jag dock inte kan få ihop är hur Maradona inte väljer att ta ut honom till det argentinska landslaget? Higuain förtjänar åtminstone en bänkplats i landslaget! Det skulle vara väldigt kul om ni skrev om Gonzalo "El Pipita" Higuain inom den närmaste tiden.


MVH MadridistaN

Svaret(Av Goal)till mitt brev: Hej och tack för ditt brev. Självklart ska vi skriva om denna talang, det är bara att hålla ut. Sedan kan jag inget annat än att hålla med dig - visst borde killen få mer chanser i landslaget.




Och självklart kommer jag att få ett belöning, alla dom som blir utsedda till månadens läsarbrev får ett present, från Goal. Väntar ivirigt på att få se vad det är!